Jag saknar mitt hår.
Om jag ska vara ärlig så tror jag att det åkter i igen snart. Det är så skönt med långt hår! Särklit att somna och vakna med det. Känns som ett extra täcke som värmer samtidigt som det ger en ett skyddande hölje som får en att känna sig.. Skit sexig!
Men om man skulle gräva djupare i mig ,höhö, än min "sexighet" så har jag funderat på vad sanning är de senaste dagarna.
Låt oss säga såhär, om du berättar om en händelse som har hänt dig i det senaste, spice-ar du inte upp det med lite extera krydda bara för att få det att låta roligare? Eller förtydliga hur Du kände dig under denna händelsen.
Förtydligande.
Men, vem är det som avgör skillnaden på vad som hände egentligen?
Sanningen borde ju vara en tolkningsfråga och med tanke på att alla tolkar saker på olika sätt (samtidigt som man kan övertyga folk att tolka på olika sätt) så är detta för mig en svår knut att reda ut. Försöker vi jämt och ständigt att få vår omgivning att tolka saker på vårt eget sätt?
Vår 'ras' manipulerar konstant och detta är en skrämmande tanke för mig. Jag har en fråga att ställa och det är- varför? Varför måste vi alltid försöka få omgivningen att förstå och hålla med?
Det ger oss kanske tillfredställelse att känna sig förstådd som individ, men varför?
Varför, Varför, Varför och Varför.
Om du har tankar om varför vi tolkar, analyserar och söker bekräftelse så är jag mer än glad om någon har något att säga om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar