Welcome to my brain, or should I say Brian? ;)

Jag sitter med pirrande ben framför min dator och tänkte öppna min knepga hjärna ännu en gång.

Jag läste i min dagbok härromdagen, jag kände spontant att något bra måste hända mig snart. Väldigt snart.
Sedan jag var runt tretton år, har jag bara mått dåligt med några korta stunder av ljus.
Finns permanent lycka?

Tvivelaktigt. Men vi vet väl inte vad lycka är om man inte har varit olycklig. Det är som att växa upp i ett hus där du får allt, allting. Varenda liten pinnal som går att få, kan just du få. När som helst. Utan några större ansträngningar.
Har den personen rätt till att må dåligt?
''Vad'' skulle den personen må dåligt över då?

Personligen anser jag att det är klart att vilken människa som helst har rätt att känna sig ledsen, glad, sur, förbannad etc.
Allting beror ju på vilken miljö som vi lever i, eller snarare, vilken miljö vi är uppväxta i.
Somliga gråter över att deras barbie gick sönder, andra gråter över att de inte fick mat en kväll.
Är jag grymt rå som anser att känslorna kan vara lika sanna över en barbie som över lite mat?

Vad är viktigt, vad är rätt?

Jag är en enda stor rundgång. Det ena leder till det andra. Å' snart, mina vänner, ska jag publicera ett avsnitt ur min verkliga dagbok här, det finns två eller tre sidor som jag faktiskt vill att ni ska se.
Jag vet inte varför jag vill att ni ska se dem, men antagligen för att få ännu en inblick i vad mina tankar kretsar om.

God natt, Sov gott.
Ps. klockan stämmer inte på min blogg. Inte alls faktiskt.